Dagen efter

Ja vilken dag det blev igår. Fullt upp mer eller mindre hela tiden. Därför har man inte riktigt hunnit förstå hur stort det är att Zebben har tagit en medalj på Paralympics. På natten när jag satte mig framför datorn och kollade, för att jag inte kunde somna, så började man förstå lite. Jag läste igenom alla gratualtioner, som jag förövtigt tackar så jätte mycket för, och kollade på lite tidningar och TV sidor om dagen. Tyvärr har jag inte kunnat se loppet på datorn eller TV än men det hinns förhoppningsvis med när vi kommer hem. Trots allt man har läst så fattar jag inte riktigt att det är sant och framförallt inte vad det innebär. Jag är hur som helst grymt glad och stolt över att jag får vara med Zebben och uppleva detta som han har gjort.

Idag tillbringades de sista timmarna i Paralympicbyn i Whistler med att packa inför hemresa. Första anhalten på hemresan var Paralympicbyn i Vancouver. På vägen ner gjorde vi ett stop på en skola där jag och Zebben fick visa upp oss och medaljerna för 5-6 åriga barn. Barnen fick också känna på medaljerna och det tyckte mest att de var tunga. Väl nere i Vancouver mötte vi upp den andra halvan av svenska truppen, curlingen och hockeyn.

Nu på kvällen har vi varit ute och ätit 3 rätters och firat de svenska medaljerna och övriga mycket bra insattser som den svenska truppen har gjort. Det var mycket trevligt och skoj!

Imorgon kväll börjar resan ifrån andra sidan jorden. Men först skall vi kolla in Vancouver på dagen. Det kan bli lite shopping och upptäckter, vi får se.

Ha det bra hemma i Sverige så syns vi först på Arlanda på onsdag kväll men framförallt på torsdag morgon (9:30) när vi landar i Östersund.