Dagen efter

Ja vilken dag det blev igår. Fullt upp mer eller mindre hela tiden. Därför har man inte riktigt hunnit förstå hur stort det är att Zebben har tagit en medalj på Paralympics. På natten när jag satte mig framför datorn och kollade, för att jag inte kunde somna, så började man förstå lite. Jag läste igenom alla gratualtioner, som jag förövtigt tackar så jätte mycket för, och kollade på lite tidningar och TV sidor om dagen. Tyvärr har jag inte kunnat se loppet på datorn eller TV än men det hinns förhoppningsvis med när vi kommer hem. Trots allt man har läst så fattar jag inte riktigt att det är sant och framförallt inte vad det innebär. Jag är hur som helst grymt glad och stolt över att jag får vara med Zebben och uppleva detta som han har gjort.

Idag tillbringades de sista timmarna i Paralympicbyn i Whistler med att packa inför hemresa. Första anhalten på hemresan var Paralympicbyn i Vancouver. På vägen ner gjorde vi ett stop på en skola där jag och Zebben fick visa upp oss och medaljerna för 5-6 åriga barn. Barnen fick också känna på medaljerna och det tyckte mest att de var tunga. Väl nere i Vancouver mötte vi upp den andra halvan av svenska truppen, curlingen och hockeyn.

Nu på kvällen har vi varit ute och ätit 3 rätters och firat de svenska medaljerna och övriga mycket bra insattser som den svenska truppen har gjort. Det var mycket trevligt och skoj!

Imorgon kväll börjar resan ifrån andra sidan jorden. Men först skall vi kolla in Vancouver på dagen. Det kan bli lite shopping och upptäckter, vi får se.

Ha det bra hemma i Sverige så syns vi först på Arlanda på onsdag kväll men framförallt på torsdag morgon (9:30) när vi landar i Östersund.

Vilken dag!

Ja vad skall man säga? Helt otroligt! Från nästan ingenstans så hade Zebben den där dagen där nästan allt går vägen. Ändå kände han sig inte hundra i morse och var till och med lite osäker på start, men bestämed sig för att köra prologen i alla fall. Och det gick grymt snabbt. Det klaffade bra i alla utförsbackar och fick bra spårbyten så det gick bara att bomba på för honom. När vi kom i mål och jag såg en 2:a på tavlan så fattade jag ingenting. Jag funderade ett tag på vad den där 2:an egentligen betydde. Men efter ett tag insåg jag att det var verkligen placeringen. Då var man självklart grymt glad över att han hade gjort ett så grym lopp men fortfarande väldigt chockad.

I semin fick vi lite problem. i första nerför som slutade med en 180 graders vänster fick vi ett fall. På grund av att vi hade hög fart var vi tvugna att ploga in i kurvan. Jag plogade lite för mycket med ena benet vilket gjorde att han gled upp med sin ena skida på min och vi tappade ballansen. Men vi kom upp fort vilket var riktigt viktigt för fortsättningen av loppet och var fortfarande i ledningen. Det var riktigt skönt. Sedan gick det ju riktigt bra och vi vad semin relativt klart. Nu var vi i final och det kändes overkligt, men man hann nästan aldrig riktigt fatta det innan det var dags igen.

I finalen gick vi själva ut i en ganska stor ledning på grund av tidsavdrag för handikappet. Det kändes riktigt tryggt och vi kunde därför göra vårat eget lopp och välja de spår vi ville ha hela vägen. In i stadion kom dock Brian och gled om på insidan utan sin guid som han hade kört ifrån. I sista kurvan in på upploppet tog sig också Polukhin om på insidan. In på upploppet var det bara hårdstakning som gällde och han lyckades hålla undan till en historisk bronspeng!

När vi kom i mål kunde jag inte fatta det! Vi hade tagit en bronsmedalj i Paralympics, och grabben är bara 15 år. Det är grymt! Efter lite snack med media var det dags för medaljcermoni. Att få kliva upp på pallen var en riktigt grym känsla och att få se alla människor där framför oss var obeskrivligt! Att sedan känns på medaljen och dess tyngd var grymt! Resten av dagen har man bara gått omkring och mått riktigt bra. Definitivt en av de bästa dagar i mitt liv, hittills!

Kvällen avslutades med avslutnigen uppe i Whistler. Vilket också var en upplevelse. Imorgon åker vi ner till Vancouver för att bo där en natt och sedan på tisdag kväll åka hemåt.

Tack för att gratulationer! Det är otroligt skönt att känns det stöd som ni ger, och jag är aldeles säker på att Zebben känner det med.

Vilodag

Idag har det varit vilodag för åkarna. Zebben har mest fördrivit tiden med att ta det lugnt på rummet. Själv har jag tagit en riktigt fin tur på "motionsspåren". Bland annat var det en stigning på 9 km där jag tog över 500 höjdmeter. Låter kanske jobbigt men var riktigt fin åkning, och när det dessutom var klarblå himmel och soligt så kunde man inte annat än att njuta upp för stigningen. Det är livskvalitet.

På eftermiddagen åkte jag och Mattias in till Whistler och shoppade lite. För min del blev det bland annat ett par nya skor och lite gott i gott :)

På kvällen firade vi också med lite tårta. Det var Petter i det alpina gänget som i morse fick reda på att han blivit pappa för andra gången. Så ett stort grattis till honom!

Imorgon blir det tävlingsförberedelser inför sprinten. Kan bli det bästa loppet men också det sämsta. För som vi vet så är sprint alltid sprint, framförallt på dessa banorna.

Tävling nr 2 avklarad

Ja då hade vi avverkat ytterliggare ett lopp i detta Paralympics. Det var 10 km klassiskt och föret var helt tvärtemot dagen innan. Igår körde jag och Zebben som sagt på ruggskidor i snöyret. Idag när vi kom upp till tävlingsplatsen hade det varit minusgrader under natten och spårat sent igår så att det var stenhårda spår. Nu var det klister som gällde och till och med något extra lager för att det skulle hålla de två varven på 5 km banan.

Trots snabba spår och banor så blev det ett riktigt tufft race. Zebben gick ut i ett rasande tempo. Nästintill samma tempo som han håller på 5 km. Så frågan var hur bra det skulle hålla. Trots att han tröttna lite på andra varvet så höll han riktigt bra och klappade aldrig igenom vilket är riktigt imponerande. 9:a i mål och dryga 4 minuter efter överlägsne segraren Brian McEver. Detta var ytterliggare ett lopp som visar på vilka framsteg han har gjort det här året. När vi var på plats för ett år sedan var han över 10 minuter efter på samma bana och nästintill samma före. Fortsätter det så här är han om nästa år...

För min egen del blev det också riktigt tufft. Jag fick jobba rejällt i mitt jobb som guid, och då främst utför. Eftersom det var så grymt isigt så behövde vi ploga i några nerför. Det gjorde att det lät väldigt högt och för att Zebben då skulle höra mig när jag roppar vart han skall så var jag tvungen att skrika. När jag kom i mål var jag hes och hade lite ont i halsen, efter att han skrikit allt vad jag kunde i dryga 30 minuter.

Sedan vill jag också sända en hälsning till våra vallare och testpiloter som gjorde ett grymt jobb med våra skidor idag. Trots att det var så hårt och att vi behövde ploga så pass mycket så höll sig fästet kvar och både jag och Zebben hade gryma skidor hela loppet. Stor eloge skall ni ha!

Imorgon skall jag själv ut på en liten tur och förhoppningsvis är det samma fina väder som vi har haft idag. De aktiva skall vila imon från skidåkningen och skall hitta på lite aktiviteter. För egen del kan det bli en tur till Whistler på eftermiddagen.

Vill också säga ett stor Grattis till Stina som blev 4:a idag. Riktigt grymt gjort!

Ha det bra alla där hemma i Sverige!

Imorgon smäller det, igen!

Då var det dags för nästa tävling. Imon smäller det igen. Då är det 10 km klassiskt som står på programmet. 2 varv på samma bana som i måndags skall avverkas. Idag var vi ute o körde lite lugnt på banan och testade även lite skidor. Det snöade och var kring 0 grader så det passade perfekt att testa Zero skidorna för både mig och Zebben. Och som de gick. 100 % bett och inga underdrysningar, det var underbart att känna. Men imon kan det vara helt andra skidor som funkar. Att vi kommer ha bra skidor är en sak som är säker.

Eftermiddagen har varit lugn och någon intervju har Zebben gjort. Nu är han taggad att köra imorgon när det är lite kortare och lite mer hans distans. Med ett smart lopp där han kör på de rätta ställen och håller igen på de rätt ställena så kan det komma att bli ett riktigt bra lopp. Formen finns där, så det gäller bara att plocka fram den. Att han skall ta ut sig behöver man inte oroa sig över i alla fall, det har han ju bevisat förr...

Ha det bra hemma i Sverige!

Premiären avklarad

Nu är den gjord, och vad roligt det var också. 20 km skate stod på programmet igår upp i Whistler Paralympic Park. Strax efter tio var det start så det blev en tidig morgon och frukost. På bussen påväg upp till tävlingsplatsen syntes det att det var tävlingsdag. För det mesta var det helt tyst (förutom bussarna som skramlar på) och många av åkarna satt med musik i öronen. Väl uppe på tävlingsplatsen bedrevs den mesta av tiden med att se till att allt var lugnt med utrustningen och annat runt omkring. Det märktes även i vallaboden att det var dags för det stora allvaret.

10:19 stack Zebben iväg och började den 20 km långa resan. 4 varv på en sten tuff 5 km bana och dryga 700 höjdmeter skulle tas på de 20 km. Banan börjar med en stigning, som ni säkert sett på OS, på ca 1,2 km. Det innebar att planen var att vi skulle gå ut lugnt och köra smart, och sedan på sista varvet se hur mycket krafter som fanns kvar och då ta ut dem. Detta höll Zebben riktigt bra och han låg och malde på i ett jämnt och bra tempo uppför och gjorde inga chansningar i de tuffa utförslöporna. Förutom en lättare vurpa så fungerade utförsbackarna kanon. När vi kom in på sista kilometern tryckta han på rejält och tog ut det allra sista, vilket också syntes i mål. Som ni säkert sett på TV bilderna hemma var han riktigt trött i mål och spydde till och med lite. Funktionärerna runt omkring blev lite oroliga men vid det här laget har jag fått vänja mig vid detta så visste att allt var lugnt :)

Upplevelsen av att få göra Paralympic debut med Zebben var grymt. Fullt med folk runt hela banan och den uppståndelse som det ändå är kring detta mästerskap. Det var ett av de roligaste loppen jag har gjort. När Zebben dessutom körde så bra så är det självklart ännu roligare. Vann klassen gjorde hemma hoppet Brian McEver som var tänkt att köra 5 milen på OS, men blev petad i sista sekund. Zebben var 7 min 16 sek efter honom, vilket är mindre än vad han var efter honom förra året på 10 km på samma bana.

Det går inte slutas att imponeras av den grabben och vilken potential det finns i den 15 åriga kroppen. Så motståndarna kommer att få se upp! Men än är det inte slut, det har ju bara börjat. På torsdag är det 10 km klassiskt, vilket passas honom bättre. Så det finns förhoppningar om mycket bra lopp i fortsättningen med. Loppet kommer ni att kunna se på: http://player27.narrowstep.tv/assets/players/4304/html/player.html

Ha det fortsatt bra därhemma!

Dagen innan

Nu sätter det snart igång. Imorgon träder jag och Zebben in i spelen och gör premiär. Det är 20 km skate som står på programmet. Det kommer att bli mycket intressanta tävlingar där vi har förberett in i minsta detalj. Men det är ett långt lopp för en 15 åring så det kommer att bli tufft men tidigare resultat från i vinter visar att han klarar av det och på ett mycket bra sätt också. Så jag är aldels säker på att han kommer att göra ett mycket bra lopp imorgon. Det viktigaste imorgon är att han gör sitt egna lopp efter sina förutsättningar.

Idag har vi inte hittat på så mycket. På förmiddagen var vi upp på spåren och körde lite uppvakning av kroppen på tävlingsbanan. Banan börjar sitta i bakhuvudet nu på oss båda och alla utförbakar glider och trampar vi fint igenom vid det här laget. Eftermiddagen har varit lugn och laddning av batterierna.

Nu blir det säng dags för imon kommer det att bli åka av kan jag lova. Glöm inte där hemma att följa tävlingarna i sammandragen i alla fall.

Nu kör vi!